ALUNDA SCOUTKÅR – ETT FEMTIOÅRSMINNE

Text Erhard Wikfeldt ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1977

I början av 20-talet kom Erik Larsson till Alunda som expedit i den då nystartade Knut Bremers affär. Erik Larsson hade många intressen och deltog intensivt och med skiftande framgång i bygdens aktiviteter. Han dansade folkdanser i Logen Runebergs folkdanslag och var en tid tävlingscyklist i Alunda idrottsförening. Sin kanske bästa insats gjorde han genom att starta en scoutkår i Alunda.

Det var troligen på sensommaren 1927 som Erik Larsson samlade en grupp intresserade pojkar i sin ungkarlslya högst upp i Bremers trevåningshus och talade varmt för scouting. Där började scoutarbetet.

Övningslokal för diverse aktiviteter blev Eriks rum och hallen utanför. Där lärde sig pojkarna scoutlagen, lärde sig att på uppmaningen »Var redo» svara sitt »Alltid redo », lärde sig slå knutar av skilda slag: råbandsknop, halvslag, skotstek och många andra, övade sig i att lägga första förband och stödförband, göra enkla bårar, hantera en livlina, lärde sig bästa sättet att ta sig upp ur en vak, konstgjord andning och mycket annat som spårtecken, naturvett m. m.

Kåren organiserades med Erik Larsson som kårchef, svarvaren Josef Wahl berg som vice kårchef, en avdelningschef och två patruller med patrulledare. Man skaffade scoutdräkter med hattar, märken, beteckningar av olika slag, tält, kokkärl, patrullflaggor och verktyg för lägerliv.

Utomhus lärde sig pojkarna väderstrecken , gjorde naturiakttagelser, gav akt på väder och vind, vandrade i skogen, övade orientering, lade spår och tävlade i spårning , reste tält, gjorde vindskydd, tände och vårdade en lägereld , övade att laga mat på en lägerspis av stenar och gjorde praktiska anordningar för en enkel tillvaro i skog och mark.

Ekonomin ordnades genom medlemmarnas egna insatser och med föräldrarnas stöd, men det ordnades även fester och aftonunderhållningar i Ordenshuset i Marma. Där bjöds på sång och musik, uppläsningar, scoutpjäser och föredrag. Särskilt spännande och intressant var det den gången flygkapten Ahrenberg kom och berättade om sina djärva flygningar i Ishavsområdet och till Grönland och visade bilder.

Man ordnade hajker över veckoslut och läger under några dagar. Hajker vid Giningen och Vällen med fiske, matlagning och nattmarscher är minnen som består. Vid Vällen var Runar Andersson i Vällsäter värd under några lägerdagar och i Fornbro skola var lärarinnan där, fru Dahlros, värdinna under ett påsklovsläger. Där deltog också scouter från Uppsala. Särskilt spännande var tävlingen under natten mellan patrullerna från Alunda och Uppsala. Vilka som vann minns ingen, men spänningen har deltagarna i gott minne.

När chefen för Sveriges Scoutförbund, Ebbe Lieberath, var inbjuden att tala vid en fest på Krutudden i Östhammar fick Alunda Scoutkår också en inbjudan att där ha en uppvisning i scouting. Resan dit företogs per cykel med all den packning som behövdes för övernattning.

Man slog upp sitt läger mitt på udden med tält, patrullflaggor och diverse praktiska anordningar vid tälten.

Major Ebbe Lieberath kom och höll sitt föredrag , berömde lägret och särskilt pojkarnas uppvisning i livlinekastning. Ryggarna var kanske en smula rakare vid hemresan efter allt det fina berömmet och den stärkande lägervistelsen i Östhammar.

I början var kåren direkt ansluten till Sveriges Scoutförbund, men när Erik Larsson flyttade till Stockholm blev pastorsadjunkten i Upplands Tuna, Gösta Brandell, ny kårchef, och kåren anslöts då till Sveriges kyrkliga Scoutförbund, som var en avdelning
inom Sveriges Scoutförbund. Övningarna hölls då i Tuna skola.

Den största händelsen under Gösta Brandells tid som ledare var kårens deltagande i världsjamboreen, det stora internationella scoutlägret i Helsingborg 1931. Lägret, som var förlagt norr om staden vid Kulla Gunnarstorp, hade samlat över 6000 scouter från länder i alla världsdelar. I programmet ingick bl. a. besök i Helsingör och Köpenhamn och kungauppvaktning på Sofiero. För deltagarna blev lägret ett fint minne. Allt ungdomsarbete är beroende av tillgång på ledare. När Gösta BrandelI flyttade ebbade scoutarbetet ut. Under 4-5 år på 40-talet arbetade Sigurd Wedman och Bert Ekström med scouting inom IOGT och Ulla Olsson ledde på 60-talet en flickscoutgrupp , också inom IOGT. Under de senaste åren har scoutarbete bedrivits inom Missions och
Baptistförsamlingarnas ungdomsarbete.

»De blivit män –  de forna pojkarna» För dem som var med för femtio år sedan finns ungdomsårens lekar och spännande äventyr ännu i ljust och friskt minne.