APOTEKET I ALUNDA

Text Lennart Johansson ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 2022

1938 blev apoteket i Alunda filial till apoteket i Dannemora. Det nya bankhuset i nuvarande centrum var färdigbyggt och Alundabygden hade klarat sig relativt bra genom trettiotalets besvärligheter. Alunda hade egen läkare men medicinen fick rekvireras från apoteket i Dannemora. Tiderna förändrades. Arbetet med att blanda till mediciner efter recept eller stöta medicinalrötter mm ersattes underhand  med färdigpackade leveranser. Vi har träffat två trotjänare som kan berätta om arbetet i Alunda apotek från femtiotalet och framåt. Det är Ingegerd Larsson, född 1932 i Östersund, numera boende i Östhammar och Ingrid Eriksson, född 1952 i Morkarla, boende i Alunda.

Ingegerd jobbade på apoteket Hjorten i Östersund mellan åren 1949 till 1954, på Källan 1954 till 1956 i Uppsala och på apoteket i Alunda 1956 till 1995 efter att ha flyttat till orten 1955. Ingrid började på Apoteket i Österbybruk 1970 och sedan efter flytt till Alunda på apoteket där 1977 till 2017. Disa Holmgren, född, 1948, blev fårdig farmaceut 1972 och fick ett chefsvikariat i Östhammar för att sedan ha en fast anställning i Alunda till 2001. År 2010 privatiserades apoteken i Sverige och apoteket i Alunda blev Kronans apotek.

Olands Hembygdsgille har fått överta några av Alunda apoteks tillbehör för framställning och hantering av material som användes under Ingegerds, Ingrids och Disas anställningstid. Vid iordningsställandet i gillets Hantverksmuseum invid församlingshemmet Klockarbacken har Ingrid och Disa medverkat för att få det överskådligt med våg, skålar, flaskor mm.

Apoteken var en service för läkarorganisationen att producera och lämna ut den medicin som skrivits ut på recept. Även veterinärernas organisation ingick i arbetet med att tillhandahålla receptbelagda mediciner. I Dannemora var provinsialläkarna under den tiden Oredsson och Barwinger och i Alunda distriktsläkarna Lundberg och Lender. Distriktsveterinärer för Alundaområdet var Kristensson, Callenmark och Persson.

Idag beställs och tillverkas all medicin centralt i färdiga förpackningar. Ingegerd och Ingrid tittar på och minns gamla saker som Olands Hembygdsgille nu fått överta för att förvara i sitt hantverksmuseum vid församlingshemmet Klockarbacken.

I ett stort kärl fick de blanda till julsenap efter apoteksföreståndarens hemliga recept innan det blev säljstopp. Föreståndarna hade ett stort ansvar för att personalen noga följde recepten i boken” Pharmacia Composita” med ingredienser och blandning. Influensapulver, febernedsättande huvudvärkspulver och andra blandningar skulle sedan fyllas i brun eller vit flaska eller ask och förses med olika färgetiketter för in-och utvärtes bruk. I en glasflaska liknande en karaff fanns ett rött pulver som användes för att torka piller. I en pillerbräda där det blevetthundra piller skulle en deg blandas med jordnötsolja. Degen kavlades ut mycket tunt och innan allergins tid ströades det med frömjöl som sedan byttes till talk. Ett andra handarbete var att stöta lakritsstänger till hostmedicin. I lagret bakom butiken fanns bland mycket annat en förpackning kattskinn. Kattskinn är mycket värmande och skrevs ut av läkare för behandling av reumatism.

Giftbok, apoteket Alunda, är titeln på en intressant liggare med anteckningar från starten 1938 och framåt. I den ser man att det i de svåra krigsåren var konkurrens om mat och det som förvarades i lador och hus. Råttor blev ett gissel ute på traktens gårdar. Många skaffade därför intyg från hälsovårdsnämnden för att få köpa fosformos som var råttgift. Kråkorna hade också ökat och som asätare fanns en risk för olika smittspridning. Då lämnade apoteket ut fosforolja som sprutades in i ägg som kastades ut på åkrarna. Sabadillfrö var effektivt mot huvudlöss. En lösning dränktes in i en trasa som virades runt håret på kvällen inför natten. Som hjälp mot sårinfektioner eller bölder hade man blodigeln Hirudo.

Ingegerd har än idag känslan kvar av att få sticka ner en pincett i den glaskruka iglarna levde i. De skulle också matas regelbundet för att kunna fullgöra sitt jobb. Ibland fick de sätta livet till för en Hirudoitsalva som användes mot åderbråck.

1947 meddelade Kungl. medicinalstyrelsen att man ” funnit skäligt medgiva Eder befrielse av intagna droger i obearbetad form”. Man behövde alltså inte längre ”stöta och blöta” sånt som tillhörde gruppen droger. Till detta hade man ett dekoktkärl där till exempel en lämplig rot stöttes för slemlösande hostmedicin eller för något lugnande.

Båda tycker att det var en trevlig tid där ansikten blev bekanta med något litet samtal som inte påverkade koncentrationen. Läkarnas handskrivna recept kunde ibland kräva ett förtydligande samtal per telefon om det var kg, hg, gr eller mgr och produkt. Rexeds ”Du reform” kändes helt rätt även om det till en början var svårt att veta till vem det skulle sägas. Det kunde också bli dråpligt och Ingegerd skrattar åt minnet av bonden som hade fått två liter 96% sprit utskrivet till sin häst som hade svår hosta eller nån som visade sitt svåra eksem och ville ha en stark salva. Ingrid fyller i om honom som skulle köpa knäskydd och när knät skulle mätas blev det lite pikant eftersom han hade långkalsonger. En annan gång var det en som höll på att få hostmedicin istället för ostlöpe.

I mitten på sjuttiotalet med rationaliseringsvåg på alla områden gjorde apoteket en enkät och i mitten på sjuttiotalet med rationaliseringsvåg på alla områden gjorde apoteket en enkät och inventering av sitt kundunderlag i Olandsbygden och fann ett överraskande stort antal små och medelstora företag. Sedan dess har bygden utvecklats även på boendesidan som pendlarort till Uppsala. Apotekens nätföretag har tagit över en stor del av de traditionella, både receptfria och receptbelagda, läkemedlen. För att kunna försvara lokaliseringen till Alunda med utlämnande av receptbelagda mediciner har utbudet därför kompletterats med sminkartiklar mm. Idag arbetar tre personer på det välbesökta apoteket i Alunda.