JÖNNINGE

Text Lennart Johansson ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 2022

När nuvarande väg 288 byggdes som förbifart för Jönninge/Skoby och invigdes 1962 blev det en stor förändring på flera områden. De två samhällena hade utvecklats med den ökade genomfartstrafiken på huvudvägen till Alundaområdet och kusten. Östhammar tillhörde fortfarande Stockholms län men Uppsala expanderade och allt fler byggde sommarhus vid kusten.

I Skoby hade vägförvaltningen ett garage och depå med bränslepump, en affär, bageri, cykelaffär med plåtslageri, kafe och idrottsplats. I Jönninge fanns ett för tiden stort mejeri med upptagningsområde i Olandsbygden med ständig inkörning av mjölk. Mycket av vasslen efter osttillverkningen för den egna ostbutiken och ut till affärerna, hämtades av traktens bönder, många gånger i stora kasserade vinfat. Det fanns några bondgårdar med svin och mjölkproduktion och mejeriets arbetarbostäder kallas numera svinhuslängan efter dess tidigare användning. Mejeriet lades ned 1965 när Mjölkcentralen, nuvarande Arla, då införde tankhämtning på gårdarna. Här fanns också ett buss- och taxiföretag med ägare Gunnar Larsson som vi ska berätta om.

Idag inför skrivningen i Olands Hembygdsgilles 100 -årsjubileumsskrift, stannar vi till i en liten fin kopia av den bensinmack med kiosk som drevs av Stavby Bil & Bensinstation. Det är barnbarnet Peter Larsson som köpt fastigheten med bostadshus och den plats macken stod på. Han bjuder in oss på en kopp kaffe i den, tillsammans med kusinen Stefan Larsson. De hann med att köra både skolbuss och linjetrafik, i huvudsak 886, innan deras pappor Åke och Lennart avslutade verksamheten. Skolskjutsarna var till skolorna i eller runt Alunda från byarna ibland annat Ramhäll, Bladåker Ekeby. Som många andra av de lokala chaufförer för skolskjutsarna lärde de känna både vägar och elever mycket väl. Det fungerade bra med elevernas goda disciplin men de kan också berätta att deras farfar var lite het av sig.

Skolbussen hade rullgardiner och vid ett tillfälle kunde eleverna inte låta bli att ständigt dra dessa upp ner. Farfar Gunnar reagerade och tvärnitade och rev ner alla gardiner framför ögonen på storögda elever. En annan gång hade Stefans far ”slängt av” två bråkiga elever och fick ta emot ett irriterat telefonsamtal från den enes far som frågade vilken den andra var. När Åke svarade att det var ”min lillebror” så var saken ur världen. En annan gång fick kioskbyggnaden där verksamheten varit nedlagd några år, en ordentlig törn, ja faktiskt så hårt att den rasade samman när Gunnar slarvigt backat ur garaget bakom kiosken men konstaterade bara ”men jag hörde ingenting”.

Gunnar Larsson startade företaget som expanderade och behövde bygga ytterligare ett garage men fick nej ifrån kommunens byggnadsnämnd. Efter att ha grubblat på detta och insett att det skulle vara svårt att ändra på deras beslut, ändrade han ansökan till att gälla ett hönshus. Han skickade in en ritning med en hönslucka på väggen men också en rejäl port. Besiktningsmannen tyckte att det var en onödigt stor port och Gunnar svarade att ”jag har en jäkligt stor tupp”.

Företaget växte och 1971 byggdes ett nytt garage intill gränsen mot Skoby som sedan 1974 blev gräns mot Östhammars kommun. Den expanderande verksamheten krävde lokaler för reparationer och underhåll. En tillbyggnad av garaget blev nödvändig och gjordes 1987.

Peter köpte senare boningshuset med tillhörande garage. Han minns inte kiosken men det gör Stefan.

Han har kunnat delat med sig av sina minnesbilder och det som deras föräldrar berättat om. Peter hade länge tankar om att bygga upp en kopia av macken så som den såg ut före 1973 då pumparna, som stått kvar sedan Gunnar ”rev” byggnaden några år tidigare, antändes vid ett kraftigt åskväder.

Bensinmacken som några år före Gunnars och åskans omilda behandling, innehöll också en kiosk. Den var en samlingspunkt för traktens ungdom. En särskild pump fanns för oljeblandad bensin. Istället för att vänta med att ta körkort för motorcykel hade ungdomarna i början på 6O-talet börjat att köpa moped som de använde tills det var dags för bilkörkort. Örjan minns att han tankade sin moped där 1961. Kiosken hade ett genuint utbud av traditionella varor. Hyllor och skåp var fyllda med cigaretter, tablettaskar, Mums-Mums, chokladgodis mm. Allehanda tidningar, ja det ryktas om att det också fanns lite vågade sådana på lägsta hyllan.

Peter kunde inte släppa tanken på att ha en kopia av macken där den tidigare stod. Han började med att gräva upp fundamentet för pumparna. Där fanns förorenade massor men Bensinbolagens miljöfond bekostade bortforsling av 120 ton. 2014 gjöts plattan för byggnaden och därefter har han monterat och byggt den ena detaljen efter andra. En svart väggfast telefon på väggen är uppkopplad, tryckluft med lång slang färdig att använda, olika oljekannor står prydligt i hyllor mm. Vid samling med grannar eller någon nostalgiträff kan man få kokt korv genom kioskluckan. Framför står två bensinpumpar från Skolsta längs gamla E18. Idag rymmer garaget som till en början inte fick bygglov, en fint underhållen buss som Peter byggt om och är registrerad som en så kallad campingbil för nio personer. Den hade tidigare gått som skolbuss utanför Gävle.