UNDERSÖKNINGEN AV KELTHÖGEN OCH DE ANDRA GRAVARNA PÅ GRAVFÄLTET ALUNDA 88:1

Förbättringar av vägar genom kulturlandskap innebär ofta arkeologiska undersökningar. Inför breddningen av väg 288 har flera gravfält och boplatser grävts ut och under våren och sommaren 2016 hade turen kommit till “Kelthögen’: Gravfältet, vars korrekta benämning är Alunda 88:1, låg i en kil mellan den gamla och den nuvarande landsvägen i höjd med Olandstraktens Brukshundsklubb. Delar av gravfältet hade raserats i olika omgångar vid tidigare vägutbyggnader och för att inte gravfältet skulle stympas ytterligare beslutade Länsstyrelsen att fornlämningen skulle undersökas i sin helhet och tas bort.

Inför grävningen antogs gravfältet rymma en uppemot 17 meter i diameter stor, men skadad hög och en handfull mindre gravar. Undersökningen visade emellertid att högen inte rymde en grav, utan ett helt gravkluster, vilket är mycket ovanligt. Under högmanteln identifierades sammanlagt åtta olika stensättningar, varav en båtformad.

Även stensättningarna runt Kelthögen hade allehanda former: runda, kvadratiska, ovala, fyllda, ofyllda, fler- och enkelskiktade.

Samtliga gravar var omsorgsfullt anlagda och merparten rymde brandbegravningar. Ett par stensättningar i gravklustret saknade begravningar och verkar framförallt ha anlagts i förbättrande syfte.

Gravarna dateras genom fynden till yngre järnålder, närmare bestämt vendel- och vikingatid (ca 600 – 900 e Kr). Här fanns båtnitar, spännen, glaspärlor, kammar, enstaka pil- och spjutspetsar och små järnspiraler som förmodligen dekorerat ett drakhuvud i trä. Flera av fynden har östlig prägel och vittnar om kontakter längs kusten och över havet. Delar av gravkeramiken är slavisk-inspirerad eller tillhör det man kallar finsk-ugrisk keramik. Materialanalysen visar dock att kärlen är tillverkade i Mälardalen, vilket betyder att någon med kunskap om Östersjöregionens keramiktraditioner gjort den på plats.

Begravningarna bestod av brandlager med kol och sot samt mellan 0,80 till 12 kilo brända ben per grav. Osteologerna har identifierat ben från människa, häst, hund och delar av nöt, svin, får/get, en höna samt ytterligare någon större fågel. Analyserna av benmaterialet pågår och kommer att innebära att vi kommer att få veta betydligt mer om de gravlagda. Redan nu vet vi dock att minst ett par individer utsatts för dödligt våld genom spår efter hugg över hjässan och i ett fall i kombination med ett hugg på sidan av lårbenet. Kanske finns det ett korn av sanning i den gamla skrönan om kelterna och marmabönderna ändå …

Mer information om SAUs undersökningar i Alunda finner man på www.sau.se