MALLA MONTGOMERY – SILFVERSTOLPE OCH GRÄNOME

Text Gunnel Furuland ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1996

Malla Silfverstolpes litterära salong i Uppsala och hennes memoarer är välkända begrepp inom 1800-talets kulturhistoria. Mindre känt är säkerligen hennes anknytning till Stavby socken. I Karin Alinders beskrivning över Gränome gårds historia nämns att överståtshållarinnan Rudbeck på Husby säteri mot slutet av 1700- talet köpte Gränome av friherre Johan Brauners efterlevande. När Magdalena Rudbeck avled 1809 ärvdes Gränome genom lottning av barnbarnet Magdalena (Malla) Montgomery-Silvferstolpe. Detta förhållande väckte min nyfikenhet. Har kanske Malla skrivit något i sina memoarer om Gränome?

Mallas memoarer finns utgivna i fyra band 1914-20. Denna utgåva är ofullständig och mycket av det mer privata verkar ha uteslutits av utgivaren Malla Grandinson. Det ska påpekas att originalen till Mallas dagböcker och senare nedskrivna “Minnen” är ett mycket omfattande material. Det förvaras i Carolinas handskriftsavdelning och där fann jag mycket intressanta uppgifter om Gränome.

Låt oss följa Mallas väg mot ägandet av Gränome. Malla Montgomery föddes 1782 i Finland. Fadern Robert Montgomery var en tapper krigare som fick ett bittert slut. Han dömdes 1788 till döden för sin medverkan i Anjala-myteriet. Han benådades men förvisades till den västindiska ön S:t Barthelemy. Visserligen fick han återkomma till hemlandet men dog i bitter tillbakadragenhet 1798. Då var Malla 16 år.

Mallas mor var dotter till friherre Thure Gustaf Rudbeck och hans hustru Magdalena von Mentzer. Rudbeck var bl. a. överståthållare i Stockholm och landshövding i Uppsala men från och med 1782 ägnade han sig enbart åt de stora jordegendomar han ägde. Huvudgodset var Edsberg i Sollentuna socken.

När Malla i sina memoarer nämner morföräldrarnas bakgrund finner man en intressant episod. De gifte sig 1746 och “det unga paret flyttade till Uppland, vid hvars infanteriregemente Rudbeck blifvit major. De bodde på hans boställe Ål, ett fult, otrefligt ställe, men där de voro så lyckliga, att fru Rudbeck försäkrade sig aldrig hafva märkt huru fult där var”. (Ål ligger i närheten av Alunda samhälle).

Morföräldrarna blir mycket betydelsefulla för Malla, eftersom modem dog blott 2 månader efter Mallas födelse. Malla kom att växa upp på Edsberg. När Malla var 4 år dog morfadern och mormor Magdalena Rudbeck blev den människa som kom att stå Malla närmast under hela hennes uppväxt. Så här kan Malla beskriva det aristokratiska godslivet: “Fru Rudbeck for därifrån med flickorna till sin gård Husby i Staby socken och från Husby till Lindholmen, där man tillbragte några glada dagar, och så hem till det kära Edsberg, där man alltid återfann sig med glädje och trefnad”.

Äktenskapet 1807 med dåvarande ryttmästaren, sedermera översten David Silfverstolpe inledde en svår tid för Malla. Hon hade flera friare men valde till sist efter stora kval den 13 år äldre David. Redan under förlovningstiden 1806 framkommer Mallas dubier vad gäller Davids karaktär. “David hade ett sätt att uppgöra planer för deras framtid, som förundrade Malla. Allting skulle de hafva … Det förnöjde hennes inbillning, men ehuru oerfaren hon var i affairer och hushålls omsorger, föreföll det henne dock som de just inte skulle få tillgång till allt detta, och tyckte sig märka att det icke blef mer af än planer och projecter”.

Dessa vidlyftiga planer bör sättas  i relation till att David Silfverstolpe genom giftermålet med Malla inte fick mer än “tolf tusen riksdaler banko kontant och omkring sjuhundra riksdaler banko af hennes andel i Husby, som efter mormors död skulle tillfalla Gustava och henne”. De nygifta måste därför hitta en egendom att bebo. Efter mycken tvekan föll valet på Toresta gård, Bro socken i Uppsala län. Malla själv var tveksam och fann gården “motbjudande”. Hon tyckte att den var alldeles för dyr för Silfverstoples tillgångar. Sitt eget lilla arv hade han placerat i ett alunverk. Dagboken förtäljer att “hon bävade för den stora skulden och förutsåg att David och hon vid Thoresta skulle blifva som Inspector och Deja för sina creditorer. Men åt ingen uppgav hon detta skäl till sitt missnöje med denna handel. Hon tyckte sig få skäl frukta att penningar hade stort värde för honom” och att “rikedom kunde missleda honom”.

Som befarat blev det besvärligt för den orealistiske David Silfverstolpe att sköta Toresta gård. 1812 säljs gården och under tiden har den älskade mormodern Magdalena Rudbeck gått bort 1809. Malla står ensam utan några goda rådgivare vad gäller den egendom – Gränome – som hon nu ärvt efter mormodern.

David och Malla bosätter sig 1812 i Uppsala. Det var nog Mallas smala lycka att hamna i den miljön. Där fick hon utlopp för sina litterära intressen och slapp befatta sig med lantlivets trivialiteter. Men den stackars David fortsätter att göra stora planer för bl.a. Gränomes skötsel. Silfverstolpes bebodde aldrig gården utan den sköttes av en arrendator. David verkar efter 1815 då han tagit avsked från den militära banan ha intensifierat sitt rastlösa och framgångslösa sökande efter att genomföra olika projekt. Förhållandet mellan paret Silfverstolpe blir alltmer disharmoniskt och det framgår att de till och med tillbringade midsommardagarna på olika håll. Malla befinner sig 1816 på Löfsta medan “David var vid Gränome”. Det är ju tydligt att han föredrog omsorgen om Gränome framför det förfinade livet på Löfsta med bekanta som Malla uppskattade.

1817 inträffar en scen mellan makarna på midsommaraftonens morgon som Malla beskriver med det självupplevdas omedelbarhet. (Hon skriver inte sina “Minnen” i jag-form utan kallar sig själv Malla). Hon berättar att David “satte sig på sängen hos henne, och omtalade sina planer, pengar, affairer och odlingar vid Gränome. Som han där ämnade nedlägga mycket pengar, önskade han med säkerhet att få behålla det, och sade att han ville de skulle snart upprätta ett inbördes testamente, hvari skulle  fastställas en viss summa för vilken han skulle kunna köpa Gränome utaf sin hustrus arvingar i fall han öfverlefvde henne. Denna beräkning, detta planerande för framtiden upptog då hans sommarmornar. Malla såg på honom och kunde knappast tro att han var den samme som fordom så varmt, så hängivet älskat henne! – hon önskade inom sig att hon redan var död för att ej vara ett hinder i hans mångfaldiga speculationer – hon var dervid så öfverloppes. Hon måste gråta”.

Året därpå 1818 har David efter perioder då han bara legat påklädd på sin soffa kommit igång. I mars blev han så mycket friskare att han “kunde fara till sin gård Gränome och där bestyra åtskilligt, men de stora affärerna hvari han år 1816 nedlagt så mycket pengar, tehandeln, ull och kläden, de hviIade alltjämt och oroade Malla”. 1819 även då i mars månad blir Malla överraskad av att han företar sig vissa resor och affärer. Dagboken berättar dock att “David återkom från Gränome med flussfeber och bIef åter sämre”. David Silfverstolpe blir därefter aldrig riktigt kry utan avlider i Stockholm den 3 juni 1819 i sviterna av en svår förkylning.

Berättelsen om Malla och Gränome är inte riktigt slut. Malla Silfverstolpe överlever sin komplicerade make och fortsätter att äga Gränome gård, som maken så klumpigt hade velat ta över om han skulle överleva henne. I sina “Minnen” 1828 framhåller Malla att “en stor glädje för Malla hade det varit, att hennes egendom Gränome var i goda händer. Inspektor Zettersten, som i 10 år arrenderat den, var en hedersman, som klokt och väl skötte den. Ett nytt bekymmer bIef således underrättelsen om hans hastiga dödsfall”.

Som en parentes kan sägas att banden med Stavby socken inte bara var till bekymmer för Malla. Hon fortfor att hålla kontakt med sin kusin Claes Reinhold Rudbeck som bebodde Husby gård 1818-1829. Malla blir 1822 gudmor åt Rudbecks förstfödde son Thure Gustaf. Sonen intresserade Malla som “ättling af hennes morföräldrar”. Vid ett besök på Husby 1824 besöker hon som dagboken berättar “min sockenkyrka – och likväl är jag en främling där! Jag känner mig så ensam i denna världen!”.

Man kan bara fantisera om hur det kunde ha varit. kanske kunde Malla om hon haft en dugligare make ha bebott Gränome. Men å andra sidan var det tur i oturen att hon blev Uppsalabo från 1812 till sin död 1861. Under den perioden och i den miljön fick hon en central ställning som inte skulle ha varit möjlig om hon haft händerna fulla av göromål för att sköta gård och eventuella barn.

Ämnet Malla och Gränome har givet oss en god inblick i hur besvärligt det kunde vara att förvalta ett arv. Detta trots att Malla hade en välsituerad bakgrund. Gränome påminde förstås om den älskade mormodern och den tämligen bekymmersfria tillvaro som hon hade i sin ungdom när de for mellan gårdar som Husby, Lindholmen och Edsberg. Hennes öppenhjärtiga memoarer är sällsynt konkreta och hon väjer inte för att beskriva svårigheterna kring maken och Gränome. Det gnistrar ännu under askan när Malla skriver sitt hjärtas historia.