NYBYGGARE PÅ LUNDA SKOGSMARKER
En historik, några anekdoter och tragedier från 1800 – talet

Text Martin Eriksson ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1982

I ett härstädes förvarat försäljningskontrakt från 1847 har bonden Anders Ersson i Lunda sålt ett stycke odlingsmark i den s.k. Lunda skogsmyra till drängen Nils Larsson i Valö socken. Kontraktet överläts sedan till skomakaren Erik Gustav Rönnlöf från Kydingeholm i Alunda socken, vilken var den som utdikade och odlade denna skogsmyra, som sedan dess har hetat Rönnlöfs odling.

En gammal rönn stod ända till senare tid kvar som planterat vårdträd framför stuggrunden, som ännu finns kvar. En ask var likaledes planterad. Mycket har berättats om nybyggarfamiljen på skogen; av söner och sonsöner till skomakaren Erik Gustav Rönnlöf, samt av gamla grannar. Dessa berättelser förtjäna att återgivas, då de är talande för livsbetingelser och livsmiljö på 1800-talstorpet, samt om dagligt liv och även tragedier. En f.d . Vasängsbo har gjort en intressant undersökning om familjen, bl.a. om familjemedlemmarnas namn och födelsedata: Skomakarmästare Erik Gustav Rönnlöf, f. 1817 31/11 , hustrun Maja-Lisa Källberg, f. 1808 8/9, samt sönerna Erik Gustav, f. 1840 22/4, August, f. 1843 1/3, Karl-Fredrik, f. 1849 27/9 och Johan Alfred, f. 1853 12/12.

Sonen August blev som barn sönderstångad av en ko, varefter han fick ligga i sängen till sitt trettionde år. Detta var dock inte den enda tragedien för familjen , som sonsonen Gustav Källberg vid ett tillfälle berättade om. Då man fått stugan upptimrad lagom till jul, skulle detta firas dagen före julafton vid en öppen spis på vindskammaren, som även iordningsställts, men där panelen provisoriskt hade upplagts av fårris, vilket till all olycka fattade eld, ochstugan brann ner till grunden.

Det var endast att gräva upp en jordkula i skogsbrynet och iordningställa den som koja till husly för julen och vintern , till dess man hunnit släpa fram timmer till en ny stuga. Gropen efter jordkojan i skogsbrynet samt grunden efter den nya stugan finns
ännu kvar. Man får väl förmoda att bönderna och grannarna var den prövade familjen behjälpliga, då man hört gamla Lundabor berätta om gästfriheten och förnöjsamheten på skogstorpet, vid deras färder dit med förning till gumman och skomakarbeställningar till mäster. Det berättas att det hördes ända upp till torpet från landsvägen, då skomakaren kom sjungande med lästknippan på ryggen från Morkarla.

Denne friskus till skomakare var förstås även jägare, då han ju bodde mitt i skogen , och hans jaktmarker tydligen var ganska vidsträckta och jakttiderna inte så hårt reglerade. Smeden Berg i Lunda berättade sålunda en gång, att Rönnlöf var jaktkamrat med ” Ringbodarn”. Ringbodatorpet låg på Hargsskogen , c:a en halv mil från Hargs bruk. Det var sålunda ungefär tre mil mellan jaktkompisarna, vilka tydligen hade funnit Hargsbaronens marker goda.

Om jakten på hemmamarkerna berättas, att jakten på orrspelen på vårarna, på de isbelagda Starängarna, var särskilt spännande och intressanta. Jägaren hade intagit skjutläge på en granrisklädd kälke , som han förde fram med fötterna , tills han kom i skjutläge för orrflocken .

Sönerna var tydligen även betagna av jaktlusten. Ynglingen Karl Rönnlöf, som i historiken och socken beskrivningen om Alunda sockens folkskolor omtalas som hjälpskollärare, var tydligen en ganska sportig skollärare.

En gammal Vendelsbo , Viktor Andersson från Karby , berättade då han i senare tid gjorde ett besök vid det gamla torpet, att Karl Rönnlöf i Karby hade sökt efter sin hund efter en jakt på Vendelsböndernas och Örbyhusgrevens marker, då vovven tydligen haft värre att orientera sig än husse.

Johan råkade illa ut efter ett olaga skytte på hemskogen, som länsmannen fick anmälan om, varför han fann för gott att rymma till Amerika. Han avhördes ej, men släktingarna fick senare ett arv efter honom genom länsmannen i Svista. Torpets brännvinspanna
återfanns i brunnen 1916.

Sonen Erik hamnade genom giftermål i stugan vid vägskälet i Aspdal, som var bekant från malmkörartiden som ” Bultet” , då man där kunde bulta upp Greta och få sig en mugg kaffe och måhända även en kask. Erik tog sig namnet Källberg och fortsatte i faderns yrke som skomakare. Han blev t. o. m. så modern att han gjorde stövlarna till höger och vänster, vilket förr ej varit vanligt.

En anekdot berättar, att gamle bonden Anders Ersson i Lunda bekom ett par sådana och ej begrep moderniteten; klagade över att den ena dagen var dom bra och den andra dagen klämde de honom, då han tydligen hade satt dem på fel fot.

En i åkerjorden upphittad sädesskära på en av de åtta åkertegarna om c: a två tunnland jämte några gamla personers utsago om tegarnas ” konstgödsling” med från skogen hemdragna myrstackar och den från gråstenspiseln hopsamlade askan, talar ju om vikten av att tillvarataga allt som kunde befrämja livsbetingelser och utkomstmöjligheter på l800-tals torpet.