ALUNDA SOCKENS RUNSTENAR

Text  och fotografi Bengt Bergman från Olands hembygdsgillets tidskrift 1926

Alunda socken har ägt sex runstenar, enligt uppgifter från slutet av 1500-talet och från 1600-talet. Vid en förnyad undersökning under 1800-talet voro fyra av dessa försvunna. De två återstående äro de båda runstenarna, som nu stå på Hans von Sachs’ grav söder om kyrkogårdsmuren. Inskriften på den smala, vackra stenen, som till på 1860-talet legat vid predikstolstrappan, är följande: »Faste och Joger de läto resa stenen efter sin bror Torund ». Den andra stenen, vilken legat “vedh kyrkian i tädh” , är så skadad, att man ej kan få något sammanhang i inskriften.

Av de fyra försvunna stenarna skulle en ha stått “i Klefbo gärd Sunnan kyrkan widh grinden, der klockdiutarn blef ihjälslagen af sin mestare”; dess inskrift är enligt en teckning från 1600-talet följande: “Styrfast och Ädjärf läto resa stenen efter sin broder Björn, Ingas … » (resten saknas). En annan sten, som under 1600-talet fanns på en plats, kallad »Långöre » , och tidigare av den store fornforskaren Johan Bure på slutet av 1500-talet benämnts »Skoby öhr, skulle ha haft följande inskrift: » Jofvur reste stenen efter sin fader FullhlIge». Det är mycket sannolikt, att någon plats i närheten av den nuvarande »Långörsbron » hetat “Långöre».

Det finnes många exempel på att runstenar just stått vid broanläggningar, ofta r esta av någon person , som iståndsatt eller byggt bron och vägen samt velat hugfästa minnet därav genom resandet av en runsten. Ofta hava efterlevande gjort delta »goda verk» för att rädda någon avliden anförvants själ ur skärseldens kval. Ett typiskt prov på denna uppfattning ger inskriften på en runsten, som står vid Eggeby i Spånga socken: »Rangnälv lät göra denna bro efter Anund, sin son god. Gud hjälpe hans ande och själ bättre, än han förtjänte . Månde ej större minnesvårdar varda; moder gjorde dem efter son sin, den enda ». Där sägs även med en viss självmedveten stolthet, ‘att icke någon kunde göra ståtligare minnesvård över sin son än denna broanläggning.

En annan runsten skall ha funnits » I Alunda kyrkegårds mur, vars inskrift Johan Bure den »29 apr (15)94 skrivit nv. Tolkningen av denna är ganska besvärlig men torde vara ungefär följande: »Tjälfvar lät resa stenen efter Styrkarl, sin broder och Ingas styfson» . – Den fjärde av de försvunna runstenarna skulle enligt en uppgift av Rhezelius från år 1636 vara »inmurat på östra Sachristiemurn utan på kyrkan, wender sigh orient (d. v. s. åt öster). Vid den sockenbeskrivning, som prof. O. Almgren gjort, efterforskades även denna sten men utan resultat. Då jag 1920 granskande kyrkväggen, som var ytterst väl rappad, lyckades det mig nlt någorlunda fastställda platsen. 1925 fick jag i uppdrag av riksantikvarien att full följa efterforskningarna av runstenen. Vid förnyad granskning upptäcktes utanpå den flera lager tjocka rappningen konturerna av en stor sten, som låg horisontalt ovanpå sten foten i sakristians östra yttervägg.

Sedan de olika lagren rappning avlägsnats, kom den sedan länge saknade runstenen åter i dagen. Slenen var då ännu mossbelupen. Inskriften är på grund av åtskilliga brister otydbar.

Runstenarna höra till våra ståtligaste minnesmärken från 1000-talet och tidigare. Alundarunstenarna ha tillkommit omkring mitten av 1000 – talet.

runsten i alunda kyrka

Runstenen i sakristieväggen i Alunda kyrka. Foto Bengt Bergman.