SAMUEL FRIGELIUS – KRONOFOGDE I OLANDS FÖGDERI 1783 – 1820

Text Carin Bergström och fotografier ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1982

Vid Stockholms universitet pågår ett tvärvetenskapligt projekt om byn Barknåre i Hållnäs socken i norra Uppland. Arkeologer, etnologer, kulturgeografer och historiker undersöker sampelet mellan kulturlandskapet, individen och samhället från 800- till 1980-talet.

En av historieuppgifterna har varit att studera hur Olands fögderi , där Hållnäs ingick som en av 11 socknar, administrerades. Fögderiet var uppdelat i två tingslag, Löfsta och Film-Dannemora tingslag, och ett härad, Olands härad . Kronofogden var ansvarig för fögderiet, direkt underställd landshövdingen i Uppsala. Han bodde på kronofogde bostället Spånga nr 3 några kilometer från Alunda. Under sig hade han tre länsmän, en i varje tingslag respektive härad. Dessa gav i sin tur order till fjärdingsmännen, som hade socknen som sitt distrikt. Länsmannen i Olands härad hette på 1790-talet Lundblad.

Kronofogde Samuel Frigelius var kyrkoherdeson från Madesjö socken i Kalmar län och var född 1838. Genom sin mor Ingrid Helena Wåhlberg hade han anknytning till Uppland. Hon var dotter till en kyrkoherde i Roslagen. Samuel Frigelius var nummer två i en syskonskara på sju. Liksom sina tre bröder gick han först i Trivialskolan och sedan i gymnasiet i Kalmar. Efter universitetsstudier blev han extra ordinarie i Kungl.
kollegets andra provinskontor , och år 1775 blev han förordnad som ordinarie kammarskrivare i “Tull och LicentContoiret. ” 1781 utnämndes Frigelius till häradsskrivare i Olands fögderi och 1784 till kronofogde i samma fögderi. Han avgick från tjänsten 1820, 72 år gammal. Sina tankar om sitt arbete som kronofogde uttrycker han i sin pensionsansökan 1820: ” beständigt tjent till närvarande dag och under all denna tid träget arbetadt utan att hwarken hafwa begärt eller haft en enda dags tjenstledighet!” Han dog först 1828.

Kronofogdens arbete var av mångskiftande natur, som sträckte sig över hel a samhällslivet. Huvuduppgiften var dock att driva in pengar till kronan. Kronofogde Frigelius skötte således med hjälp av häradsskrivare Linck uppbörden . Den sistnämnde bodde på häradsskrivarbostället i Klef nära Alunda. Kronofogden kallade till tre uppbördsstämmor varje år, och dessa hölls för sockenborna i Alunda på kronofogde bostället i Spånga. De, som underlät att betala sin skatt på den tredje och sista uppbördsstämman, hamnade på restlängd och fick betala böter för försummelsen. Det var ett otacksamt arbete för länsmännen och även fjärdingsmännen att driva in restantierna. Många påminnelser skickades från kronofogdebostället till länsmansgårdarna om att skyndsammast insända resterande kronoutskylder. Kronofogdens brev andades ofta ilska över “sölaktigheten”.

Kunde den skattskyldige inte betala, gav kronofogde Frigelius order om utmätning och lät länsman eller fjärdingsman verkställa ordern genom att ta det utmätta lösöret i pant. Den skyldige hade en viss tid på sig att lösa in sina ägodelar igen. Kunde han inte detta, såldes godset på auktion. Auktioner var dock ett problem i sig, menade kronofogden. Allmogen satte sig i skuld, och kronobetjäningen fick ta hand om indrivningen
” genom den långa års Crediten samt att köpare understundom kunna wara oredige i hufwudet af drickandet , få wälsälgare sin wara ibland öfwermåttan wäl betald ; men auctjonsskillingen måste icke sällan i det stället af trugas eller utpantas”.

Även i skattebefrielse ärenden uttalade sig kronofogden . Det kunde gälla soldatänkan Catharina Lejjon i Alunda, som besvärat sig hos landshövdingen över en utmätning. Hon hade inte till fullo betalt 1791 års skatter och hennes ägodelar voro pantade. Kronofogde Frigelius menade i ett brev till landshövding Ehrenbill i Uppsala, att hon var fullt arbetsför och alldeles för ung för att befrias från skatt. Catharina Lejjon fick avslag av landshövdingen, och kronofogden bad länsman Lundblad att fortsätta utsökningen hos henne ” utan medtagande af dess oumbärlige gångkläder. ”

Samma behandling fick pigan Cajsa Mattsdotters ansökan om skattelättnad . Hon bodde på Alunda prästgårds ägor. Kronofogden trodde inte på hennes påstådda fattigdom. Han hade nämligen lagt märke till den “granna klädnad hwari man får se henne hälgedagarna.”

Tjuvar och banditer lyser med sin frånvaro i de brev från kronofogde Frigelius , som har undersökts. Troligen tog länsmännen själva hand om dessa ärenden utan att besvära kronofogden. Dock har den sorgliga historien om den “kringstrykande, arbetsföre och oskrifne Soldaten Elg” avsatt 10 skrivelser i 1792 års material. Han hade blivit fast för att ha stulit 16 alnar lärft för soldatänkan Anna Trägen på Hånstads bys ägor i Ekeby socken. Häradshövding Pfeiff utlyste urtima ting på kronofogdebostället i Spånga. Elg blev dömd att betala lärftets värde. Men han var medellös och fick plikta med 6 dagars fängelse på Uppsala slott, “och föres han fjärdingsmän emellan på fångeskjuts efter en häst samt njuter under wägen wanlig fångeförtäring. ”

Bevakningen av Olands härads allmänning och kronoparken Ramningshultet hörde också till kronofogde Frigelius ämbetsplikter.Till sin hjälp hade han fjärdingsmän, nämndemän, allmänningsuppsyningsmän och i viss mån länsman. Kronoparken hade en särskild kronoskogsvaktare anställd vid namn Lindström.

1700-talets Sverige kännetecknades nämligen aven mycket restriktiv skogspolitik. Inte ens några torra kvistar fick bönderna hämta på sin häradsallmänning utan tillstånd . Till och med när skogsvaktare Lindström skulle ha ut sina rättmätiga 20 lass ved , beordrade kronofogde Frigelius fjärdingsman Anders Andersson i Stabby by och allmänningsuppsyningsmannen att närvara. Kontrollen var be fogad, materiellt visar att lagöverträdelserna var många. Det kunde gälla bonden Jan Jansson i Nyvalla , som åtalats för ” olovligt Ekehygge” eller den avskedade soldaten Wahlström , som olagligt gjort en inhägnad och byggt ett hus på allmänningen.

När snön föll i december, steg kronofogdens oro för allmänningen och kronoparken Snön underlättade för lagbrytarna att forsla bort ved och andra skogsprodukter, lämpliga till bränsle. Han beordrade nämndemännen och fjärdingsmännen att ta en vecka var till övervakning.

Dessa här uppräknade exempel på en kronofogdes göromål kan inte ha bidragit till att göra yrket särskilt populärt. Invånarna i Oland fann sig förvisso inte alltid i centralmaktens förordningar. Samtidigt visar det kronofogdens dilemma. Han fick stå till svars inför landshövdingen, när fögderiets invånare tredskades . Trött skriver kronofogde Frigelius 1820, 72 år gammal , om sitt arbete i Olands fögderi ,” en Swår bekymmersam och trägen tjenstgöring”.