SKOGSBRANDEN ÅR 1944

Text Gunnar Eklund ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1982

Det hände år 1944, den 12 augusti, att ifrån det höga lavtornet vid Ramhälls gruvor syntes en kraftig brandrökpelare över Olands allmänning i riktning rakt söderut. ”Stummelbacken” – gissades – trakten av Nyvägen? Men det visades långt senare att brandröken kom dubbelt så långt bortifrån.

Det utfärdades larm ifrån Ramhäll: ”Det är skogsbrand på allmänningen” – och från Ramhäll och gårdarna däromkring gicks ”man ur huset” för att upptäcka och med de medförda brandredskapen gripa sig an med släckning av branden, men samtliga kom tillbaka utan att ha funnit någon brandplats och många uttryckte sin förargelse och menade att de sett och bedömt fel däruppe ifrån gruvlavtornet.

Jag fick också till livs dessa funderingar av dem jag träffade, vilka börjat vända tillbaka mot sina respektive hem. Det hade strax före det rökpelaren sköt upp emot skyn hörts en enda kraftig åskknall , varefter en regnskur följde. Med tidigare erfarenheter ifrån liknande åskväder kunde jag med övertygelse svara samtliga dem som tvivlade på faktum om nu ifrågavarande brandrök: ”Om tio dagar kan hända vi vet orsaken därtill.” Så hände.

Den tionde dagen därefter blåste sydlig stormvind, och vid 16-tiden förmärktes till Lyan med omgivningar att brandrök syntes rakt västerut som bedömdes till trakten av Långängen – Rörmyran. Med en berömvärd hastighet begav sig alla i Lyan med omgivningar, som det kunde , med hinkar och yxor upp i den tätslutna ungskogen i allmänningen. I vad som gått under benämningen ”1919-års hygge”, alltså 25-årig ungskog, hade elden påträffats och började genast att med löv- och granruskor motarbetas.

Det hade nu varit lång torrperiod, så att något vatten till eldsläckningen fanns ej att tillgå närmare än i Lyaån. Tack vare det snabba budet och de många medhjälpare som anlände gick det att få elden begränsad till ett hektarstort område. För eftersläckningen blev del ej annat än att på hästfordon forsla vatten från bron över ån i Lyan till 400 meter när, och denna sista sträcka fick vattnet bäras med hinkar , tills man påföljande dag kunde röja och bryta upp till en vagnsväg de 400 meterna ifrån Långängsvägen till brandplatsen.

Med hjälp av bilhjulsvagnar gick transporten av vattentunnorna förvånande smidigt fram på den provisoriskt anordnade vägen. Bröderna Selén i Fresta Snickerifabrik gjorde en mycket värdefull insats genom att å broräcket montera upp en elektriskt driven pump, som tryckte vattnet från den djupt liggande åbotten upp i vattentunnorna på vagnen. Det blev, som ofta i skogsmark, en tidsödande och mycket vattenkrävande eftersläckning, som fordrade djup och grundlig bearbetning, till stor del beroende på det speciella ytskiktet å en del områden. Det hade till stora delar varit en stenig och vattensjuk mark , där gräs och sphagnummossa växt över stengrunden, förmultnat och bildat ett dyjordslager, som nu upptorkat höll glöden kvar med värme som gjorde att det verkade som att ”slå vatten på en gås”. Det lämnades också militärhjälp från I 8 i Uppsala till släckningen, vilken tog även tredje dagen i anspråk.

Så återkommer vi till eldorsaken. Det blev dock bevis för att den rök som tio dagar tidigare varit synlig från gruvlavstornet haft sitt upphov här. Åskan hade slagit ned och tänt en rishög strax sydost om det eldhärjade området. Rishögen hade brunnit upp lagom tills det kraftiga åskregnet kom och för tillfället hindrade vidare spridning. Därefter blev glöd kvar i den torra mulljorden, tills den sydostliga stormvinden den tionde dagen efter åsknedslaget livade upp gnistor som tände det sedan avbrända området.

Som följd av allmänningens skogsbrandförsäkring tillerkändes ett belopp av 300 kronor i skadeersättning för den 24-åriga barrblandskogen som gick till spillo genom branden. Området renröjdes och frösåddes våren 1945. Enligt dagboksanteckningar för augusti månad 1944 kostade denna skogsbrand allmänningen 886:25, fördelat sålunda: Alunda Brandkår 213:50, mansdagsverken, 434 timmar à 1:- 434:-, vattenkörning 230:-, förplägnad till vissa personer: 10 liter mjölk à 27 öre 2:70, ett kg smör 4:55, 2 kg spisbröd 1:50.

Då ”Ekvägen” – 2 100 meter – år 1949 planlades, var det en viss lättnad att få staka den sträckan som nu löper igenom brandhygget, vilken väg byggdes åren 1949-1950.