SKYTTERÖRELSEN I OLAND – UPPLANDS TUNA SKYTTEFÖRENING

Text Ingvar Sundberg ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1996

När Olands kommun upphörde och delades mellan Uppsala och Östhammar utgavs en bok med titeln ”Oland – ur en kommuns historia”. I ett av kapitlen behandlas föreningsrörelsen i kommunen, bland annat. upptas 8 sidor av en redogörelse för de olika frikyrkoförsamlingarnas verksamhet. Skytterörelsen däremot är endast omnämnd i en förteckning över olika föreningar. Där upptas Rasbo Skytteförening grundad 1900 med 52 medlemmar. Dessutom finns en uppgift att Alunda-Tuna Skytteförening är grundad 1972. Detta är inte med sanningen överensstämmande, eftersom Alunda och Upplandstuna skytteföreningar då sammanslogs. I Alunda hade det funnits en skytteförening grundad 1901 med skjutbana i Foghammar men som upphörde på 1920-talet. 1940 bildades en ny förening i norra delen av Alunda med skjutbana i Löddby.

Upplandstuna Skytteförening som upphörde i och med sammanslagningen 1972, hade grundats 1925 då en grupp intresserade övertog verksamheten och skjutbanan – som då var förlagd på Tuna Prästgårds mark med markörgrav på fastigheten som då hette Dundern (numera Enebyberg) – från Tuna Skytteförening som grundades 1901.

Skytteverksamheten hade tydligen förekommit redan på 1800-talet då man sköt med Remington-gevär modell 1867. Därom vittnar en markörgrav och kulfång på Häcklinge nr. 3:7 marker, där man än i dag kan hitta blykulor trots att jag som ung grävde fram c:a 5 kg, vilka ännu finns i förvar. Man sköt från en åkerbacke mot Hammarbacken på ett avstånd av 100 famnar eller 300 alnar vilket motsvarade 178 m. Om denna skytteverksamhet förekom i samband med den s.k. skarpskytterörelsen på 1870-talet eller om det var indelta soldater som använt skjutbanan i fråga är svårt att säga. Soldaterna var nämligen utrustade med Remington modell 1867.

För verksamheten före 1925 har inga skriftliga dokument kunnat återfinnas. Från 1925 till 1971 finns däremot samtliga protokoll och verksamhetsberättelser samt en kassabok för tiden 1946-71. Dessutom medlemsmatriklarna från 1930-1965. Dessa handlingar finns nu på folkrörelsearkivet i Uppsala. Medlemsmatrikeln är mycket utförligt förd med ett blad för varje medlem. Där kan man se hur medlemmen erövrat olika märken och utmärkelser. Dessutom är det angivet hur många protokollförda skott han avlossat för varje år.

Det enda skriftliga som styrker verksamhet före 1925 är just matrikelblad för Sven Hägglund som tydligen var en naturbegåvning på skyttets område. Han bodde närmaste granne med skjutbanan, och blev tydligen medlem redan 1905, elva år gammal. Han erövrade därefter praktiskt taget alla märken och utmärkelser på skyttets område. Han var också en av dem som var med när Tuna Skytteförening ombildades 1925 och fick namnet Upplandstuna Skytteförening.

Bland övriga som då var med märks Sven Jansson och Wilhelm Lanz, Vittja, Ivar Kullman, Börsta, Lennart Bolin, Hjalmar Enström, Jönninge, och Oskar Gustavsson, Börsta. Sammanträdet hölls den 7 juli 1925 med Axel Vestin, Tunaby, som ordförande och Sven Jansson, som sekreterare. I medlemsmatrikeln finns bl. a. Carl Karlsson, (Såg Kalle), Gustav Pettersson och hans bror Sven från Nyvalla, stinsen Ture Larsson med son Ingvar, slaktaren Samuel Andersson m. fl.

Vid ett sammanträde den 12 augusti 1925 beslöts att arbetet med att iståndsätta skjutbanan skulle påbörjas. En byggnadskommitte valdes. Till arbetsbas utsågs stenhuggaren Axel Knappsberg till ett betingat pris av 80 öre per timme. Och beslöts att arbetet skulle fortgå till dess att skjutbanan var i fullt användbart skick.

Att skjutbanan, som var utrustad med tre tavelställ, kom att bli väl utnyttjad, vittnar årsberättelserna om. 1930 t. ex. hade föreningen 52 medlemmar och man hade avlossat 10.214 protokollförda skott. 1931 hade antalet medlemmar ökat till 67 och antalet avlossade skott var över 11.000. 1932 var medlemmarna 83 och antalet skott 10.096.

Skjutbanan hade även sina begränsningar. Man måste nämligen skjuta över byvägen till fastigheterna Dunder, Lundaräng och Nydal, varför vägen måste spärras av och förses med bommar. Skjutningen måste därför avbrytas när någon skulle passera. Markörerna meddelade detta till skyttarna med en semafor, en rundtavla på en stång med en röd och en vit sida. En annan begränsning var att banan låg på prästgårdens mark, varför skjutning ej fick pågå under gudstjänsttid.

År 1935 anlades därför en ny skjutbana vid Jönninge i Stavby på f.d. kaptensboställets mark. Verksamheten fortsatte där fram till 1971 då den måste upphöra bl. a. på grund av att kraftledningen från Forsmark skulle dras över marken i fråga.

Redan 1927 hade Samuel Andersson i Skoby blivit ordförande, vilket han var till 1943, då han efterträddes av Hugo Jansson, Söderby. Till sekreterare valdes 1932 Carl Johansson, Solstugan, Alunda. Posten innehade han till 1942. Han efterträddes av Evert Tapper, Fresta, som innehade posten i 15 år. Därmed hade Upplands-Tuna skytteförening kommit att omfatta en stor del av Olandsbygden.

De flesta av medlemmarna kom från Alunda, men kom även från Stavby och Uppl. Ekeby. Trots föreningens namn kom allt färre från Tuna.

En av dom mest framgångsrika skyttarna vid sidan om den förut nämnda Sven HäggIund var utan tvekan Carl Karlsson (Såg Kalle) med otaliga utmärkelser i skytte på sin meritlista. Förutom dessa två har föreningen under årens lopp haft en hel rad förnämliga elitskyttar som t.ex. Gustav Pettersson, Nyvalla, Gunnar Eriksson, Mjölsta, Samuel Andersson, Skoby, Hjalmar Enström, Herbert Eriksson, Evert Tapper, Sune Tapper, Hugo Adolfsson, Erik Eriksson, Ingemar Eriksson, Martin Eriksson, Ingvar Pettersson, Lars Wahlgren m. fl.

Föreningen ordnade även under en följd av år fältskjutningar under namnet ”Tuna Träffen” med ett stort antal deltagare som t. ex. 1964 samlade 525 skyttar från 85 föreningar.

Föreningen hade också festplats med dansbana. Första åren efter 1925 arrenderades, av Oskar Gustavsson hagen i Börsta, som var belägen närmast Knut Janssons åkeri, senare Olmanders, som sedan blev Gösta Johanssons hönseri. Hammarbacken blev sedan skytteföreningens festplats under många år.

År 1951 gjordes ett försök att slå ihop Upplands-Tuna med Alunda skytteförening. Styrelserna samlades till ett sammanträde vid Norrlövsta. Därvid beslöts att föreningarna skulle slås samman och att föreningen skulle heta Olands skytteförening. Man beslöt även att tillsätta en byggnadskommitte för att bygga ut skjutbanan. Av okänd anledning fullföljdes aldrig detta beslut. Vid nästkommande årsmöte beslöts istället att föreningen skulle fortsätta under det gamla namnet.

Medlemsantalet har under åren växlat rätt avsevärt. Från att ha haft endast 36 medlemmar 1938 ökade antalet till 108 medlemmar 1941, vilket är det största antal som funnits genom åren. Efter en nedgång under senare delen av 40- och 50- talet var medlemsantalet uppe i 60 st 1960.

År 1972 skedde en sammanslagning av Upplands-Tuna och Alunda föreningarna. Därmed upphörde i praktiken Upplands Tuna skytteförening att fungera. Även Alunda-föreningen har haft en rätt blygsam verksamhet. Under en följd av år har verksamheten helt legat nere. Våren 1995 hölls i Alunda ett möte för att om möjligt väcka föreningen till liv.