TVÅ SPELMÄN I VÅR BYGD BERÄTTAR 

Text Sixten Andersson och fotografi från Olands hembygdsgillets tidskrift 1996

En vacker solig vinterdag i februari i år kör jag med bilen mot Valö. Jag har stämt träff med Arne Käll, inte för att få hjälp med bilen utan för att prata med en spelman. Vi skall tillsammans besöka snickaren och spelmannen Bertil Georgson i Masugnsskogen, där hans barndomshem ligger. Jag har blivit lovad en intervju med de båda. Bertil berättar att han är född 1911 i kökskammarn i det hus, där vi nu sitter och pratar.

Han fyller alltså 85 år i år. I sexårsåldern började han för första gången fingra på en fiol. Men något allvarligare försök med fiolen blev det inte, förrän han började i Botarsbo skola. Där fick han en spelande och musikintresserad lärare, magister Wahlström. Denne såg till att nästan alla elever i skolan fick undervisning i något instrument. Bertil fick alltså i unga år lära sig spela efter noter och även övning i orkesterspel, eftersom skolan hade en egen orkester, som anlitades i många olika sammanhang.

Att Bertil hängav sig åt musiken var inte så underligt. I släkten hade funnits många spelmän, t. ex. hans morbror Karl Lind, som trakterade såväl magdeburgerspel som klarinett och orgel. Klarinett behärskar
även Bertil. Vid 14 års ålder flyttade Bertil till Alunda, där han fick anställning vidoSelens snickerifabrik i Fresta. Aret var 1926. Naturligtvis var fiolen med till Alunda, där Bertil blev en mycket anlitad spelman i olika sammanhang t. ex. folkdanslag, kalas, föreningsfester och Logen Runebergs sammankomster.

År 1936 uppfördes vid Abrahamstorp i Alunda bygdespelet “Olänningarna”, författat av Karin Alinder. I rollistan fanns en ungersven vid namn Erik. Den rollen gjordes av Bertil Georgson, som då fick tillfälle att spela på sin fiol.

Efter tjugo år i Alunda och vid Selens flyttade Bertil hem till sin fädernegård i Masugnsskogen, där han drev snickeri- och sågverksrörelse. Vi har kommit fram till år 1946. I Valö fanns vid den tiden bröderna Käll, som visste hur en fiol skulle hanteras. Arne och Nils Käll föddes på gården Vadet i Happsta, Alunda, år 1922 respektive 1918. De båda pojkarna var inte gamla, när de började fingra på fiolerna i skomakarverkstan. Morfadern, som var skomakare, hade två fioler, som han byggt själv. Fadern hade också en fiol, som han köpt på auktion för 7 kronor, när han var dräng i Källberga.

De hade börjat skolan, när intresset för fiolerna mognade och spelandet utvecklades. Nils beställde en notkurs från “Anderssons musikförlag i Malmö”. När Nils övade på sin kurs, tjuvtittade Arne över hans axel och
lärde sig spela efter noter. Deras första framträdande var i Spångby missionshus 1932. Det annonserades på laduväggar och stolpar att de unga bröderna Käll skulle uppträda med fiolmusik på ett möte. Missionshuset var fyllt till brädden. På läktaren satt en mängd ungdomar. Bröderna spelade högtidligt något fosterländskt stycke. Applåderna var enorma och kaffekokningskommittens föreståndare kom och bad dem spela ett stycke till. Nu var det så att bröderna Käll inte hade övat in något mera stycke passande för detta sammanhang. Men låtar kunde de, så de klämde i med “Kväsarvaisen”. Nu var det bara ungdomarna som applåderade.
Något mera stycke önskades inte och kaffekokningskommitten drog sig tillbaka.

När Arne var 14 år flyttade familjen Käll till Valö, där fiolspelandet fortsatte. Åren 1938-43 var Arne medlem i Tords kvintett som spelade dansmusik. 1946 var Arne med och startade Valö folkdanslag. Samma år kom Bertil till Valö. Han hade erfarenhet av folkdans från sin Alundatid och blev något aven ledare för folkdanslaget. Spelmanslaget bestod av bröderna Käll, Bertil Georgson samt Ivar Nordgren. Något år senare kom Birger Jonsson med. Det blev en hektisk tid för spelmanslaget, som fick spelningar i nästan hela Roslagen.

Man inbjöds till Grisslehamn, Norrtälje, Bergshamra och flera andra platser. Traditioner växte fram och många platser besöktes år efter år. På midsommarhelgen var spelningarna många. Man besökte Forsmark,
Norrskedika, Oregrund och Gammelhus i Östhammar. Naturligtvis spelade man på Valöhemmet i Valö. Det kunde bli fem platser som besöktes en midsommarafton. I år spelar man för den 49:e gången i Öregrund. Tala om traditioner.

1957 började man spela vid Vigelsboäng, då man där firade 50- årsjubileum. Hembygsföreningen hade nämligen 1907 anordnat spelmanstävling vid Hembygdsgården. Numera spelar man första söndagen i augusti varje år. Andra spelningar, som förekom var i samband med bröllop, kalas, föreningssammankomster och begravningar. Bertil berättar om ett besök på ett ålderdomshem. “Vi hade spelat ett antal låtar, när en farbror reser sig upp för att gå. När någon undrar, varför han skall gå, svarar han: Dom spelar ju samma bit hela tiden. Vi spelade en bit till”, avslutar Bertil.

Resor till Finland och Norge har Bertil och Arne varit med om. 1971 gick färden till Kangasala (Olands vänort). Med på resan var Alunda kyrkokör och representanter för Olands kommun. Det var en trevlig resa med mycket sång och musik. Man spelade på båten och i bussen till passagerarnas stora glädje. I Kangasala medverkade man i kyrkan och besökte ett sjukhem för krigsinvalider, där man också spelade och sjöng. Minnet från detta besök och vandringen på krigskyrkogården med de vita korsen lever starkt kvar hos Bertil och Arne. De minns också den duktiga kvinnliga guide som berättade så fängslande om de platser som besöktes. Vi kom till sjön Roine, där vi fick tillfälle att spela och sjunga “På Roines strand”, berättar Arne.

En resa gick till Oslo 1980. Det var också i sällskap med Alunda kyrkokör. Man spelade och sjöng på olika ställen i Oslo och på hemvägen i Köla kyrka i Värmland. Dessa två beskrivna resor uppskattar Bertil och Arne
mycket och minns.. dem med glädje. Från det “gamla” Valö spelmanslag finns Bertil och Arne kvar. Många andra gamla och unga spelmän har fått tillfälle att spela med dem. PerErik Ilar var kantor i Valö och, när han flyttade till Alunda bildade han med hjälp av Bertil och Arne “Olands felare” . Numera uppträder man dels som Valö spelmanslag dels som Olands felare beroende på var man spelar och vilken konstellation man är.

En gammal tradition är förlagd till Klockargården i Alunda. Där spelar Olands felare varje år vid Olands hembygds gilles Julgille i början av januari. Bertil berättar att där spelade han första gången 1928, ensam.
Bertil Georgson och Arne Käll har berett oss, som bor i denna bygd, mycket glädje genom åren. Vi hoppas att deras stråkar skall fortsätta att dansa över fiolsträngarna till vår glädje och uppskattning.

Jag tackar dem för en trevlig pratstund, som avslutas med en kaffetår och fem låtar: “Gotländsk brudmarsch”, “Vårskogen”, Sörmländsk gånglåt”, “Rättvikarnas gånglåt” samt Polska från Gusum”.

spelman 1

Arne Käll och Bertil Georgson.