STORSKOLAN

Text Walfrid Domar ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1977

De tre sista skolåren, alltså från fjärde till och med sjätte klass , gick vi i Storskolan i Marma, som låg på samma plats som nuvarande Centralskolan. På samma tomt låg också en småskola med Agda Hillström som ensam lärarinna. Det var för oss en lång väg över stora gärden i blåst, regn och kyla men också i värme och strålande sol. Var vädret alltför kallt eller var det snöyra fick vi stanna hemma. Ett yrväder räckte ofta i tre dagar. Vanliga anledningar till bortovaro var att man skulle hjälpa till hemma eller att enda paret skor var trasigt. En annan anledning var tandvärk, som var en vanlig plåga den tiden. Värst var regndagarna, då man fick sitta i våta kläder från klockan nio på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen.

Skolan hade ett utomordentligt vackert läge med barrskog på två sidor. En lång lönnallè ledde upp till skolhuset, som hade byggts 1842, samma år som folkskolestadgan tillkom. Det var ett välkommet avbrott i den dagliga rutinen, när vi på hösten fick räfsa lövet från lönnarna och lägga upp det i komposter. Ännu i dag tycker jag att jag kan känna lukten från de multnande löven.

Läraren, som också var ensam i sin skola, hette Erik Hedvall. Hans lön var 900 kronor om året och foder till en ko. Dessutom hade han en friliggande tjänstebostad på tre rum och kök. För fortsättningsskolan och slöjden hade han särskilda arvoden och en ersättning på 100 kronor för att han lärde barnen gradualpsalmen, huvudpsalmen i högmässan. Uppgiften om söndagens psalm hämtades av barnen hos prosten.

Ibland kunde man se någon i lärarfamiljen leda kon på landsvägen, där den fick beta gräset på dikeskanterna. Hedvall var en ivrig fiskare och vårtiden tog han inte så litet fisk i ryssjor i Olandsån, och han hade också fiskredskap i den avlägsna Stamsjön.
Ryssjor och nät band han själv . Hans hustru, Anna, undervisade i flickslöjd och strök dessutom då allmänna stärkkragar och bidrog på det sättet till hushållet. Hon hade även höns och kaniner. Men nog är det ändå en gåta, hur de kunde bekosta två barns studier i Uppsala fram till studentexamen och ändå få pengar över att efter hans pensionering inköpa egen villa. Vid 92 års ålder avled han i Brunna, där de då hyrde bostad.

Av undervisningsmateriel hade vi slitna biblar, psalmböcker, en del av dem med frakturstil, som vållade många bekymmer vid fredagens genomläsning av följande söndags texter, Folkskolans läsebok med marmorerade pärmar, ett antal kartor och ett fåtal biologiska planscher. Själva hade vi som läroböcker Luthers lilla katekes med förklaringar, Biblisk historia av Norlèn – Lundgren, Lärobok i naturkunnighet av Berg-Linden, Geografi för folkskolan av Carl Lind, en historia med gula pärmar, sannolikt av Odhner samt en lärobok i rättskrivning och språklära.

Skoldagarna var långa och enformiga. Särskilt påkostande var senhösten, då vi satt i halvskymning mest hela skoldagen. Fotogenlamporna i taket tändes sällan.

Varje dag började med psalmsång och bön. Hedvall spelade hjälpligt psalmerna på en orgel med gula tangenter. Orgeln finns nu i Klockargården. Sången gick dåligt och allra sämst gick gradualpsalmen med ofta okända melodier. Efter läsning av någon bönepsalm följde så varje dag antingen katekes eller biblisk historia. De bästa timmarna var kristendomsundervisningen, för vilken läraren hade ett personligt intresse . Fast katekesen, som måste läras ordagrant utantill , var besvärlig för åtskilliga. Skrivningen kunde gå an. Men lästimmarna som bestod i mekanisk läsning var påkostande. Det berodde inte på läseboken – vi var sannerligen inte bortskämda med roliga böcker – utan att alla skulle läsa ett stycke, oberoende av längd och förmåga. En del läste otroligt dåligt. Ofta lärde vi oss i smyg de små dikter som fanns i läseboken, medan tragglet fortskred. Vi räknade på griffeltavlor. När lektionen närmade sig sitt slut, delade
läraren ut facit. Vi ställde oss i ett hörn av skolsalen och någon läste upp de rätta svaren.

När de fem första dagarna av veckan hade gått kom ljuspunkten , lördagen. Då hade vi slöjd i fyra timmar, två före och två efter matrasten. Slöjdsalen låg på vinden. Liksom många dalkarlar var Hedvall en skicklig och noggrann slöjdare. I sjätte klass gjorde jag en del verktyg i slöjden: vinkel , strykmått, sågställning, putshyvel och rubank. Av dem finns nu endast rubanken i ask kvar.

Pojkarna hade vanligen sin matsäck inknuten i en blå näsduk , medan flickorna förvarade sin i korgar. Den bestod vanligen av smörgåsar utan pålägg, pannkakor och någon gång ett ägg. som oftast åts upp på vägen till skolan , och mjölk. En del från fattiga hem hade en mycket torftig matsäck, t. ex. tjockt hårt bröd med istersmör. Överblivna kanter kunde med framgång användas som tillhyggen vid slagsmål på hemvägen.

Matsäcken borde normalt ha ätits upp före den timslånga middagsrasten. Den rasten skulle helt ägnas åt lekar som växlade efter årstiden. Pojkarna lekte mest jägare och hund, indianerna och de vita – även flickor deltog ibland i dessa lekar – och snöbollskrig.
Flickorna hoppade hage eller ockrade, dvs. kastade en eller flera stenar som skulle fångas med handen efter ett invecklat mönster. Lekte vi indianerna och de vita, kunde vi en del gånger springa kilometerlångt från skolan. På skolvägen eller under raster kunde vi också köpa t. ex. för fem öre karameller i Smedbergs handelsbod. Utanför växte en grupp starkt doftande balsampopplar.

Ved levererades till skolan under vintern , och när den i augusti var torr, fick pojkarna trava in den i vedboden. Sågningen skötte Hedvall om, men inbärning av ved och eldning i den stora kaminen var vårt åliggande. Vi fick också efter skoldagens slut städa skolan. Läraren strödde då ut snö eller stänkte vatten på golvet för att binda dammet, men trots detta stod dammet vid städningen i högan sky. Golvet var starkt nedslitet och kvistarna bilda liksom tuvor, som man lätt snavade på. Någon gång under terminen skurades golvet och barnen hade då lov. När man hade lagstadgat sammanträde mellan skolrådet och lärarna var det också lov. På hösten var det också några dagars lov för potatisupptagning, potatislov. Några andra lov kan jag ej erinra mig.

Erikdagen var skolans festdag. då läraren ju hade sin namnsdag. Om björkarna slagit ut, lövades skolsalen och en gåva på 25 öre per barn överlämnades. Hedvall, som i vanliga fall var ganska sträng men inte saknade humor, visade den dagen sin soligaste sida.

Till skolan hörde en stor trädgård med många äppelträd. Vi fick i skolan lära oss ympning. Under vintern hade Hedvall tagit ympkvistar av de bästa träden och lagt in dem i en isstack. När grundstammarna började sava på våren, utförde vi ympningen.
Barn som slutade i sjätte klass fick vart och ett ett träd att plantera hemma. Kanske något enstaka träd som kommit från Marma skola ännu finns kvar i bygden .

I trädgården hade läraren också ett land med köksväxter, och pojkarna i sjätte klassen fick på hösten gräva om detta. Som belöning för arbetet fick de äpplen. Under rasterna kunde det även hända att Hedvall kastade ut fallfrukt som vi tävlade om att få tag på.

Läsåret omfattade 34 veckor med ett långt vinterlov i början på vårterminen, då fortsättningsskola hölls med de elever som till jul slutat skolan efter sjätte klass. Läsåret sammanföll nämligen då med kalenderåret och examen hölls alltså strax före jul. Betyg utdelades först efter avslutad skolgång. Till flitiga elever överlämnades vid examen sparmärken i Alunda Sparbank.