MYRJÄRNSHYTTAN I EKEBY

Text J. P – n. ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1947

En av ortsbefolkningen uttalad åsikt att järnhantering i äldre tider bedrivits vid de s. k. Hyttmyrarna 2,5 km. s. so. Hyttbol föranledde undertecknad att där göra ett besök i okt. månad 1945. I sällskap med dåvarande arrendatorn vid Hyttbol och utrustade med spadar och spett gjordes en del undersökningar, som resulterade i fastställande av hyttans exakta läge, varefter utgrävningen sattes i gång.

Den visade sig vara en stensatt, konisk fördjupning i marken av omkring 1,75 m. djup, 1 m. dagöppning men endast 0,50 m. i bottendiameter. Den var fylld av stenar och jord till halva djupet, därefter påträffades slagg och malmbitar. På mursättningen hade en del slagg fastbränts.

I bottnen fanns en klump av blandad järn och slagg. Strax intill hyttan fanns en förhöjning, som visade sig innehålla lera använt till klening av hyttväggarna, vilka på en del ställen också visade rester av kleningen. Söder om hyttan fanns en fyrkantig förhöjning, som till 1 m. djup innehöll stybb. Om där varit kolskjul eller kolning skett på stället kan ej fastställas. Malmen till hyttan kan ha tagits från den s. k. Kattgruvan öster om östergårdarna i Gillinge, då myrmalmförekomsten i myrarna är obetydlig, nästan ingen.

Blåsningen har skett med vattenkraft, och markerade märken i terrängen utvisa, varest vattenledaren från den ovanför vid Hyttbol belägna Dalkarlsäng gått fram. Vattenledaren gick nära intill hyttan och gjorde där ett fall som än i dag kallas Hyttmyrsfallet. Då järnhanteringen drevs var Dalkarlsäng vattenområde men utdikades under 1800-talet i och för odling. Det grävda utloppet skär den gamla vattenledaren snett över några få meter från hyttan till ett djup av 3,5 m. och tömmer vattnet i sjön Vällen. När har järnhantering senast bedrivits därstädes? Troligen ej efter 1600-talet då vallonsmidet infördes och tillämpades i järnhanteringen.